Saturday, January 23, 2010

goodmorning/goodnight

_MG_8082

_MG_8100

had a good day. visited the second hand store next doors. enjoyed homemade pizza and cake. a walk in the forest.

until….

i got an email from my work. now. it starts to sound like i hate my job, which isn’t true. i am just trying to puzzle the impossible, living approximately 3 hours (one way) away from there. not having, yet, my own place in tel aviv. and a miserable dancers salary. the combination isn’t the best, let’s say. and it makes me feel nauseous from stress. and first i try to contain it. and then it comes up like bubbles, when i try to explain it, and i cry…. usually afterwards it feels a bit better.

these days, though, i am not sure i feel much better after crying. perhaps cause i didn’t find the solution. or perhaps, cause i am not convinced enough of what i am going to do.

i love dance, the creative side of it, the chance to express myself, ventilate my feelings, explore my body and it’s possibilities etc etc etc. but still, sometimes it bothers me that the world of dance can be so narrow minded. so self indulged. and i ask myself, is this simply something i do to caress my ego? am i contributing anything meaningful to this world? is it only staying with what i know, with what is familiar to me? big questions for a saturday evening. just had to let it out.

now, i am going to have a night cap. cheers!

13 comments:

Evelina said...

Åh inga roligar funderingar en lördag kväll inte, men jag förstår dig! Har funderingar på vad jag ska göra med mitt liv jag med! Hoppas du får ordning på det hela att pendla så lång tid varje dag är inget skoj alls.

Yaelian said...

Det låter komplicerad.Hur ofta reser du till Tel Aviv? Jag minns när jag bodde i Karmiel, det tar faktiskt en lång tid att åka till Tel Aviv.

outi said...

yep. hmm.. i kind of understand your feelings. i´m an actress and also have crisis every once in a while with this what i´m doing..
are the problems for you something that could solve with arranging concrete things? like living and working more near?
i hope things will solve out.. and that you feel already better.

fröken L said...

Hoppas att det känns bättre! Telefondejt? Jag sitter hemma och tragglar med PM som borde ha varit klara för länge sedan, så när som passar mig.

Puss!

fru a said...

tunga tankar... kommer det att underlättas om du hittar någonstans att bo i Tel Aviv? eller är det på ett högre plan? puss, hoppas det känns bättre idag!

Toril said...

Klart att det du gör är värdefullt! Vad skulle världen vara utan dans och dansare? Astråkig å SÅ mycket fulare..Dans är estetik, livsnäring och kontakt med den inre själen...Får en annan som inte är så bra på att dansa så fint som jag tror att du gör..så är det en ynnest att få se andra som kan. Ända sen jag kan minnas har jag närt en dröm att kunna vara vig, flexibel i min kropp som de där som tävlar i gymnastik med sina fina ringar å snöre som är fäst på ett band..Jag vet, nu är inte detta dans men en släkting till dansen.
Jag var å såg Hope för ett bra tag sen å det var fantastiskt. Blir lika fascinerad varje gång.
Sen det här med lönen...ja tyvärr är det så att artistiskt arbete inte värdesätts som det borde..men det kanske finns fler vägar inom dansen som du kan ta? En liten danskurs för barn med rika föräldrar? Arbeta med dans på gym? Ja inte vet jag...Eller en kombo..dans halvtid å nåt annat lönande den andra tiden..
Det finns vägar nånstans det gäller att hitta den. Jag letar själv för nya vägar i min snurriga värld..förhoppningsvis så hittar jag en också.
Kram!

Livia said...

oh Mici :(
I'm thinking of you and sending you my love and strength!!!
Good luck with finding a place!
xoxox

sarapirat said...

evelina, vilken riktning lutar du åt med livet? ändlösa brydderier, det här med livet och vad man vill göra...och var man ska bo...

yaelian, just nu reser jag ner och upp en gång, men när jag är i tel aviv sover jag alltid på en massa olika ställen. det är slitigt i längden.

outi, i think partially it is practical and concrete things that could help me. once i'd have my own space here, i would feel more relaxed. i hope...but also, i think i am at the point of questioning what i want to do, and how. thank you...

frkn l,
önskar jag kunde ringa, men är nere i tel aviv utan telefon. imorgon tillbaka norrut, då kan vi ha telefondejt flera gånger om! puss

fru a, ja, det känns lite tungt just nu.jag hoppas innerligt att det kommer underlätta när jag har någonstans att bo. annars...blir det svårt. puss

toril, tack för stöd och fina ord. du har rätt, det behövs visst på ett eller annat sätt. och jag är oftast otroligt tacksam över att detta är mitt jobb, att jag faktiskt överlever på det jag brinner för. men ibland är lågan lite svag. och kanske är det så, att mina prioriteringar håller på att förändras. jag får ge det lite mera tid.för att klura ut och hitta dden där vägen igen
kram

livia, sweety, you are here again! so nice...maybe we can call the end of this week? i will have some free time, and id love to catch up with you. kiss

Anonymous said...

har skickat sms, men förstod nu att du inte har telefon. tänker på dig, hoppas att idag är en bättre dag för dig, du är värd det! PoK/s

Evelina said...

Hm... det är det som är problemet jag vet inte vart det lutar! Kanske att jag inte passar så här på landet och som egen företagare, tror det blev lite för ensamt för mig på dagarna! Och sen blir jag så lessen på mig själv att jag inte tar mer plats, vågar tro att jag har något att komma med! :/ Just nu har jag tankar om att göra av med allt och ge mig ut och resa... men väl på resande fot hade jag säkert ångrat mitt val!

sarapirat said...

evelina,hm. ja, det kan nog vara klurigt att vara frilansande och jobba hemifrån. särskilt om man bor på landet i den vanliga meningen, avskilt och kanske med lite kontakt med grannar osv. jag skulle nog inte ens våga det, som mörkrädd som jag är. har du långt till stan? eller där du oftast arbetar?
där vi bor, eftersom det är ett kibbutz, är det avskilt från omvärlden, men folk tätt inpå. det är den bästa lösningen för mig, hitintills.

våga ta plats. det är ju inte alltid lätt. så mycket lättare jämt att tvivla på sig själv. fast det hjälper ju inte....jag hoppas att du vågar lite mer, lite i taget.

och det kanske inte är en dum idé att åka ut på äventyr. för att få perspektiv på saker och ting om inte annat?

Anonymous said...

Jag känner igen mig såväl i eviga funderingar. Framochtillbaka. Arbetar också som frilans. Ett arbetsliv som är fyllt av kickar och påfrestnngar. Men frihet!!

I januarimörkret kan det kännas lite ensamt. Känner igen mig i Evelinas kommentarer. Trots att jag bor i Sthlm.

Pepp till både dig Sara och Evelina (om du läser)

ps. nej avokadon verkar stendöd. Tror att jag testar med en ny. Men sötpotatisen lever livet : )

Petra

sarapirat said...

petra, vad arbetar du med? jag önskar att du hade en blogg jag kunde kika in på! (i?)
jag tror nog att staden kan kännas allra mest ensam. när man bor så nära inpå folk som man verkligen inte har en aning om vilka dom är.
kul att du prövade sötpotatisen, det brukar bli så fint...
ha en skön helg