Sunday, December 19, 2010

maybe not what you want to hear

_MG_7049_MG_7042_MG_7034

i am going to another funeral tomorrow. the mother of a colleague passed away.  the forth time cancer hits within my circles this year.

all of a sudden the topic death is all around. so present. and it feels foreign and unknown. which connects instantly to my fears and uncertainties.

but after all, it is not for nothing we say all those clichés like ‘life is dynamic’, ‘the only thing which we know for sure is death’, ‘seize the day’ etc etc. we said them so many times that we created an inflation of their value, and most of the time the death stays far away on the horizon until the sky falls down over our heads and we can’t believe it happens and we won’t believe it will happen again and we rather keep it over there, on the horizon,as long as possible so that we can do our little thing down here as if we will live forever and ever. 

what i am trying to say is that death is neither foreign nor unknown, unless we chose to put it in that far away drawer which is not allowed to be opened. the pandoras box of death. with a huge piratescull and a ‘open at your own risk’ sign. 

and i might sound like the fluffiest hippiest weirdo, but i feel i somehow need to embrace death because all the other ways are not doing any good. by embracing death we will embrace life and vice versa. am i on the right path here?

and what has the oranges and my little baby plant and a stack of christmas presents got to do with it? well nothing or perhaps everything cause they are all a part of life just like death and i think this subject will drive me slightly mad if i don’t admit that, so i decided not to censure and not to just share with you the happy go lucky side of life.

phew. that was all for now. please stay healthy.

12 comments:

Make mine Mid-Century said...

Yes, death is part of life. That's a wonderful way to look at it ... it's just such a shame that we love the people who die ... if only we didn't, and then it'd be so much easier to deal with.

But then Christmas is all about new life ... both stages are almost inseparable.

Those presents look exciting!

Tesa said...

Klichéer om döden är så lätta att uttala och visst är det en del av livet, men så svårt när de drabbar en själv, eller någon av ens nära och kära.
Och det är lätt att säga att döden inte skrämmer men ändå vill man inget hellre än att leva.

Dock är det som det är, och jag tror inte jag vill ha det på nåt annat vis heller egentligen, mer än att fler borde få möjligheten att leva klart först, och sen gå bort av ålder.

Det bästa är att ta vara på livet. Och på att man har en fungerande kropp, att njuta av det varje dag.

fru a said...

du har så rätt. tungt med en begravning till... stor kram, vi hörs snart.

Yaelian said...

Bra skrivet Sara,och du har rätt.Döden är en del av livet,och man kan inte undvika det.Mina båda föräldrar dog av cancer just under juletiden,och min syster förra året,så har varit nära det,för ofta.
Ha en bra dag! Kram!

Evelina said...

Jag tror du har helt rätt, vi måste ta til oss döden på ett annat sätt! Vi människor har fjärmat oss från så mycket. Tänk att det finns barn som inte fattar var kött kommer ifrån, livscykeln, äta för att överleva, äta för att dö! Döden är bara ett steg på vägen och jag sitter inte här och är kaxig, jag är själv rädd för döden. Men om vi hade gjort döden till en naturlig del i livet, så kanske vi inte hade behövt som du säger stoppa den i en låda och försöka låtsas som om den inte fanns.
Kram... i massor!

Toril said...

Hej vännen min....hinner inte kommentera inlägget..men jag behöver din adress..så jag kan skicka din klapp..Vart vill du att jag skickar den? Behöver veta snarast eftersom jag måste till posta det innan 18...kramkram!

Miss Upsey Daisy said...

Jag är en fegis och försöker att inte tänka så mycket på döden. Det är nog inte helt rätt sätt att ta det på. Du gör på rätt sätt.

barbarabeesblog said...

Oh my God I'm really shocked what happend around you! And you're really dealing bravely with it. Nobody should die at this time of the year, it is too hard for those who are left behind with sorrow feelings. I'm feeling really with you and like to send you lots of love and hugs from here.

s said...

du är absolut på rätt spår. man ska inte vara rädd. hoppas du känner att det är bra.

Elisabeth said...

Fina Sara. Du har precis rett ut hela döden för mig. Precis så här är det och jag insåg inte förrän nu att det här var precis vad jag alltid trott utan att någonsin tänka det färdigt eller formulera det. En fantastisk text, en fantastisk tanke och självklara bilder. Kram Sara, vi fortsätter att leva.

annika said...

Jag tror du har helt rätt. Rädslan för döden är universell tror jag och den ligger under så många olika andra rädslor. Min yogaguru säger att det är rädslan för döden som driver oss- Paradoxalt kan man tycka. Men jag tror som du, man måste våga se den, tänka på den ibland, den är en lika stor del av livet so födelsen. Men just idag skickar jag dig bara varma tankar. Och kramar!

sarapirat said...

to all of you, thank you for these comments. it is a delicate subject, and i am happy to have this small dialogue with you about it! lots of love and hugs