Friday, April 9, 2010

_MG_0645

i found a dead mouse the other day. he looked so cute, lonely and dead. and somewhat human, with those claws and feet of his. the open mouth and those small, tiny teeth in the middle of it. i made him a little bed of leaves and put him in the compost. goodbye mouse, goodbye.

7 comments:

outi said...

oh little fellow, i wonder how he died? sometimes little creatures like him can get scared to death, i have heard. they get a heart attack.

i had two little mice when i was a kid. when they died, i buried them in to the garden under the tulips.

Yaelian said...

Oj stackars lilla! Vi hade också mus och hamster hemma när jag var liten.Altså som hemmadjur.

Helena said...

åh vilken söt, men ack så död! vad fint att du begravde honom! påminner om boken adjö herr muffin, har du läst den? annars är jag ganska rädd för döda djur, framförallt fåglar. usch jag får rysningar bara jag tänker på döda fåglar faktiskt! hoppas du får en fin helg och att uppträdandet gick bra! Kram
ps. ja det är jag på nya headern! va kul att du gillade den! min kompis sarah är fotografen!

Toril said...

Ja han var faktiskt lite söt....
jag har bara så svårt för dem när jag hör dem springa i väggarna här hemma...då blir jag lätt äcklad å drabbas av inre muspanik..
Men i naturen..inga problem, det är ju där de hör hemma!
Kramkram!

sarapirat said...

outi, i think that is exactly how he died, he got scared by a dog...
did you have them in a cage? would they run sometimes freely, what where their names?

yaelian, wow, du med! min granne hade stora råttor...

helena, nej, jag ska leta efter den! herr muffin menar jag. har även skrivit en gång om en död fågel jag hittade. har haft en väldigt skön helg, och du?

toril, hmm, vi har också haft möss i väggen ibland. och här är väggarna så ihåliga att det låter som råttor. och när jag ser en levande blir jag alltid väldigt rädd, fast dom är så söta och ofarliga. kram

Jenny said...

Åh, jag blir lite nostalgisk, tänk vad vi hade smådjursbegravningar när vi var små. visst är den söt, i förrgår satt jag och mannen och tittade på två små...var det kanske åkersorkar som kilade under snön precis bredvid vårt hus, så länge de är ute är de ju supersöta men inne är det ju sådär

outi said...

they had their home in the cage, but they knew how to get out from there. the other one Juuso, was sometimes weeks away, but he came always back. Jaana felt more cosy in the cage, i took her sometimes on my arms and she ran around my shoulders which tickled quite a lot;)