Tuesday, May 21, 2013

your tears are like mine

_MG_8833_MG_8909_MG_8908_MG_8905_MG_8840_MG_8911

my parents went back to sweden and it feels like they left a big, empty space behind them. I need to re-adjust to all that space.

the change of season brings me energy and motivation, I feel more ready to crawl out of my cave to explore people and places around me.

15 comments:

Patrice A. said...

;^)))
die foto van je ouders een hele fijne
passend bij een paar posten geleden
een andere kijk op de wereld om je heen
en de titel van deze post past bij mijn stemming
ik begrijp het gevoel
en dat gevoel van down and blue
zonder reden

dag!
xo

hampton sc said...

Siempre consigues trasmitirme paz, evocación, reflexión con tus fotos y tus palabras.
Abrazos

querido diário said...

I'm surely getting much more out of the 'cave' right now with the good weather :)

i love the way you express yourself,your words*

Anonymous said...

Crawl out and explore my dear! :) enjoy yourself!

Jael said...

Vilken tjusig liten flicka och kattunge:) Jag har svårt att vara ute när det är hett...
Kram!

Julia said...

Men du. När kommer du till Sverige då? Du är varmt välkommen till mig vet du. Jag har torpet hela Juni ut. och sedan i slutet av augusti och resten av året. Juni hade ju varit toppen. Kom Och Kram

Unknown said...

... but it was good that your parents visited you right? And yes crawl out of your cave and rock the world!
The weather here is gone real ugly so may I use your cave for a while please?
Sending you love and good luck from the northern hemisphere!
BarbaraBee

Sally Tharpe Rowles said...

I know just how you feel. I felt the same way when my granddaughters left after visiting in South Carolina. I surprised even myself when I burst into tears when they got on the plain. Even after such a short visit of 2 weeks, life did not seem the same without them. But of course life must go on....new adventures must be just around the corner if you only look.

till-vidas-ara said...

ååh, den ensamma stolen..dina föräldrar..livet som vi möter eller inte. är i full gång här. ska vi slå följe kära du ***

kramar Lycke

Miss Upsey Daisy said...

Jag vet. Det blir konstigt när man levt nära någon/några och sedan blir ensam. Speciellt när man inte exakt vet när man ses nästa gång heller..

Kirsten said...

Dat laatste gevoel vind ik altijd heel fijn, al brengt het op de éen of andere manier ook melancholie met zich mee. Heel raar.
En wat een snoezig katje zeg!:)

Queen of Kammebornia said...

Dina bilder ger mig musik och poesi!

chrissy said...

Sending you much light as you leave the nest and spread your wings. XO

sarapirat said...

patrice, zij kijken eigenljik naar een automatische helikopter! grappig! veel liefs knuffel.

hampton sc muchos gracias :)

sara, thank you!

sarah, i do, i will...

jael, phu, ja hett! men idag lite svalare hos oss.

julia, wow, skulle så gärna hälsa på dig där! men jag kommer förmodligen först i juli. inte säkert än. väntar på besked. hyr du? kanske kommer jag även i september, då kanske? kramar

bee, oh it was AMAZING! so happy to and grateful to 'have' my parents in my life. and sure you can use my cave!

sally, oh yes, farewells are hard on me. and they get harder the older i get it seems. but you are right, life goes on, until we meet again...

lycke, ja! vill slå följe med dig! kramar

miss ud, det är nog ovissheten, du har rätt. men förhoppningsvis snart, jag saknar och längtar efter sommar sverige.

kirsten, zeker veel melancholie! :)

queen of k. vad fint!

chrissy, thank you dear!

anna said...

vilken underbar bild på mamma och pappa <3
mamma är så grunge-chic! :)