Sunday, January 16, 2011

at the barbers

_MG_8647_MG_8654_MG_8655 _MG_8653_MG_8666_MG_8663_MG_8656

just around the corner from me i found this little barber-shop where it seems like time is somewhat standing still. i am always charmed by those places, full of ambiance and history. i was waiting outside with my nose pressed against the window for a while before i dared to enter with my camera. i am still practicing! how about you, what are you practicing these days?

12 comments:

Ariane Reichardt said...

Hi, Sara,
where are you? I can see a little Hand of Fatima and other things for apotropaic.
So the men enjoyed your visit - a visit of a young woman.
Like your photos a lot. And I've "met" you (your comments) at other places in the blogosphere.
Yes, your're a dancer - even in your head.
Friendly greetings,
Ariane.

Tesa said...

Bra att du vågar!
Själv har jag inte fotat något alls senaste tiden, hoppas vara på benen snart igen och sätta igång. Det ger alltid en så skön känsla.

Helena said...

wow vad fina bilder! och gudars vad gammalt allt såg ut! som om tiden stannat, verkligen! vad modigt att du vågade dig in! godnattkram

till-vidas-ara said...

Jaa! Vilket härligt ställe! Varför finns inte såna fina ställen här..uppe i Lule? Kanske måste leta för du inspirerar så med dina besök! Måste bara skaffa en mindre otymplig kamera först :)
Aha :) Tyckte hon inte riktigt var lik dig som på tidigare bilder...och visst kunde man ana att han gillar hallonte istället för andra sorter när du säger det..blir det så tydligt! Lätt som en fjäril idag..fast bara i fantasin..

Kramar Lycke

Trollringen said...

I have no words to properly express how much I love the place, the images. And your bravery - I'm not sure I could. Love especially seeing you in the mirror.

I try to practise my sleep, which isn't too good...
xox Lilli

Miss Upsey Daisy said...

Men vågade du klippa dig?

Jenny said...

Min pappa brukade alltid säga: man kan inte få mer än ett nej. Varför är det så läskigt att fråga? Eftersom jag är rädd att få ett nej. Varför är det så farligt att få ett nej. För att det känns som att jag begär saker som jag inte har rätt till. eller? Jag vet inte riktigt. Bra att du övar! Och verkligt fina bilder. Jag övar på att acceptera saker som jag inte kan göra någonting åt. Nu till exempel på att acceptera att barnen är sjuka precis hela tiden och att jag inte hinner jobba så mycket som jag skulle vilja innan det är dags för förlossningen. Att göra det bästa av situationen helt enkelt, utan att bli bitter.

annika said...

Ha, jag är likadan. Smög runt med kameran i Indien och tog inte riktigt alla bilder jag ville. Blev feg och kände att jag tog för stor plats. Kanske jag skulle gjort...tagit plats menar jag. Gillar den färgton som finns i dina bilder.

Madelene said...

Hittade dig hos Fröken Ö. Fin blogg, din! Ska ägna mig lite åt att upptäcka arkivet -- kanske det roligaste när man finner en ny blogg.

fröken L said...

Hmmm... Lite konflikthantering igen, tyvärr... Men snart är det nog över för den här gången!

Ser ut som ett ställe som skulle vara bra på att klippa pappas hår, kommer du ihåg Turkiet-versionen?!

sarapirat said...

ariane, hey and welcome. nice that you dropped by. i am currently living in israel. curious about what you mean when you write that i am a dancer even in my head?

tesa, det gör ju det. bra avledning ibland.

helena, försöker bli modigare. inte så lätt...kram

lycke, lätt i fantasin är ett steg närmare molnen. ibland är det ju det som räknas, vår fantasi, och inte verkligheten. ni har så mycket annat autentiskt i luleå, det är jag säker på. skulle gärna smyga omkring där med min kamera! kram

lilli dear, i am thinking of you and your sleeping habits. yesterday i tried to send you some of my tiredness. it is so exhausting to not get the rest we so badly need. is it usual for you? klem

miss ud, hmmm, inte mycket! min mamma tog närmare en decimeter när jag var hemma. nästa gång, när jag går förbi frisörsalongen igen för att ge mannen på bilden några kopior, då kanske jag borde slå till?

jenny, det är ju det man undrar, vad är vi så rädda för? det är väl i grunden den där känslan av att bli avvisade som vi är rädda för. kanske? och då gäller det att fortsätta att ifrågasätta, precis som du gör, är det så farligt att bli avvisad? nej, knappast. man får kanske svälja sitt ego lite.
och att öva acceptans, det är viktigt. och svårt! hoppas att dom blir friska snart. skulle så gärna babbla med dig på riktigt. kram

annika, lite klurigt det där, man känner sig ju ganska påträngande med en kamera i högsta hugget. och det kan lätt skapa en barriär. man behöver liksom vara diskret och ta plats på en och samma gång. ser fram emot dina bilder! kram

madelen, roligt att du har hittat hit. och tack för din kommentar, hoppar genast över till dig.

frkn l, konflikthantering! nu blir jag nyfiken. också bra att öva sig i.... och jag ska nog skicka pappa dit nästa gång....kram

Toril said...

Ja jisses finns det sådan ställen kvar i vår hypermoderna värld? Häftigt! Kram