Wednesday, March 3, 2010

IMG_1508

there’s no place to cry in the city.

11 comments:

Fotograf Evelina Gustavsson said...

Hoppas verkligen inte du går omkring och är ledsen...
Kram

outi said...

kram from me too. puuh, i believe i know your feeling, i have been crying a bit too much lately. also in the city..

fru a said...

usch, gå inte runt och var ledsen... finns det inget bibliotek du kan krypa in och gömma dig i?

Toril said...

Förstår dig..men när jag är om mest lessen så skiter jag i om folk ser..jag gråter på öppen gata..om sorgen är för stor...kramar dig hårt

Julia said...

Nämen. Vad sorgligt. Jag gråter i min kudde. sent på natten. tyst och stllla. När jag vaknar kvittrar fåglarna och jag kan glädjas igen. åt det lilla. och det fina. Klapp på din kind. och en kram

annika said...

Gråt var som helst! Om det känns så. Hoppas tårarna torkar och att du mår lite bättre. Solsken och en stor kram till dig!

sarapirat said...

evelina, ledsen är jag, men sånt är livet ibland... kram

outi, also on the streets? i feel uncomfortable. i wish i wouldn't care about what people think. kram back

fru a, biblotek är en god idée. jag hittade ett litet hörn med en parkbänk och ett träd tillslut.

toril, du har rätt. jag borde inte bry mig så mycket om vad folk tycker och tänker. men det är svårt att stänga av dom tankarna. kram!

julia, precis så känns det här ena stunden gråter jag. också ofta i kudden på natten. och på gatorna, men då håller jag inne. och nästa stund kan jag känna mig tacksam och lycklig, också tack vare sorgen.. tack och kram

annika, tusen tack! ni har alla rätt i det att när man behöver gråta så gråter man. punkt slut! kram

Helena said...

kramar och kärlek till dej. gråta får man göra vart man vill tycker jag, men man kan bygga en liten koja under soffbordet där kan man ligga och snyfta till soundtracket till amelie från montmartre. eller så kan man snyfta lite i skogen. hoppas att du snart blir glad igen. massa massa kramar!

Jenny said...

Det är så svårt att bli glad igen när man är ledsen, alltså glad på riktigt utan det där stråket av sorg. Varför har vissa människor så lätt att vara sorglösa och glatt tralla på i livet medan andra är dömda till lite mer vemod och sorg? Jag hoppas att sorgsenheten lämnar dig i fred ett litet tag så att du kan få vara glad. Stora varma kramar!

trinsch said...

i am sorry you felt like crying, but i hope you found a place anyway. it feels better when it's out.

sarapirat said...

helena, en koja, det är en god idée. och skogen, en oslagbar hit. det är den jag saknar i staden...många kramar tillbaka! hur går det på jobbet?

jenny. visst är det. inte lätt alltid. samtidigt finns det ju så mycket att vara glad och tacksam för. just nu är det en salig blandning. kram och puss

trinsch, indeed. it is better to let it out. over and over again...