Wednesday, May 26, 2010

i wonder

vogue

these days i wonder what happens the moment before we die? and i wonder what happens after? i wonder where you are now, els, and what you would have told me about it, if you could? i wonder if i will be brave when i die? if i will dare to let go? these days, it seems terribly scary to me. i wonder if you were scared? these are a few of the many things i wonder. while walking the sunny streets of zagreb, in between rehearsals and croatian beer. i wonder. and my mind won’t stop wondering.

photo by c.v.rooijen

8 comments:

s said...

såklart kommer du att vara rädd när du ska dö. jag är lite närmare det än dig. jag kommer också att vara rädd.
allt annat vore konstigt
det är bara att hoppas att det blir på något bra sätt. jag skulle gärna vilja överleva dig, bara för att få vara med och trösta dig! så lär det inte bli, men jag är glad ändå...det kanske blir du som tröstar mig, och det är ju en väldigt fin sak och tanke!

s said...

väldigt fin bil oxå!!!

s said...

menar ju bild såklart!

Fotograf Evelina Gustavsson said...

Jag tror att döden skrämmer i omgångar... just nu är jag inte ett dugg rädd för döden men imorgon kan det ha ändrats igen! För mig är det tanken på ensamheten som skrämmer mest och att det inte finns en mening när man dött med det livet tagit en igenom.
Kram

Yaelian said...

Klart att du nu tänker pä det efter din väninnä gick bort.Jag gjorde det också t.ex när min syster förra året gick bort,mycket ung.Men det är bättre att tänka på livet, så behöver man inte fundera på döden så ofta.Kram!

annika said...

Tror att alla har tankar på döden till och från. Och det blir extra aktuellt när någon dör som står en nära. Jag hade en riktig existentiell kris när min mamma dog, jag var 32 och kände på något vis att jag var tvungen att "ta ställning" till vad jag tyckte. Det tog terapi, samtal och många utforskningar på egen hand för att komma dit där jag är idag.
Jag tror att döden är början på något annat, precis som en förlossning. Jag vill inte dö, jag älskar livet! Men jag är inte rädd. Tror jag...eller som Evelina säger, inte idag i alla fall :) Skönt att du ger dina tankar utrymme och att du ställer frågorna. Först då kan man börja processa. Vet inte om du läst Den tibetanska livs- och dödsboken. Den är fantastiskt intressant. Oavsett vad man tror på. Eller inte tror... Kram

sarapirat said...

s, konstigt men inte helt omöjligt. att vara orädd menar jag. det är ok att vara rädd också. lite rädd. men skulle gärna vara lite förberedd, om du förstår vad jag menar. ha kommit till någon slags insikt. och det vore fint, om vi kunde vara närvarande...kram

evelina, ja så är det nog. det kommer och går. men oftast är den liksom för långt borta tycker jag. för overklig. och då blir chocken desto större. döden är ju liksom en stor del utav livet. kram

yaelian, så sorgligt att din syster har gått bort. det måste vara otroligt smärtsamt. jag försöker som du säger tänka på livet, och lever ju trots allt. men döden är också en del utav livet, som jag skrev ovan till evelina. det är där jag upplever en konflikt tror jag.
kram

annika, jag antar att för dom flesta är det en otroligt svår omställning och förändring när ens föräldrar dör. det skrämmer mig en hel massa, tanken att dom går bort en dag. på det sättet, även om jag även är rädd för min egna död, skulle jag gärna gå bort först!
har läst ungefär halva boken. för några år sedan. och har tänkt i några månader att börja igen, eftersom jag är så insnöad på det här temat just nu... när jag kommer tillbaka i israel igen kanske det får bli min utmaning. kram

Livia said...

In Vipassana they talked about 'Samskaras' or old habits or impressions made by previous experiences which are deeply engraved in our soul..the point of vipassana is to get free of samskaras and to liberate your soul because in the moment when we are leaving the body, biggest samskara appear to us and we bring it with us to another life...cause consciousness never dies..hmm...:i kind of like the idea...
:*