i blame it on the hormones but i almost cried when i cracked this egg. the fetus was still moving. a little meant to be chicken. and i wanted to bake with it, the vegetarian chicken murderer.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Blog Archive
-
▼
2010
(251)
-
▼
September
(22)
- then came the rain
- the mandatory moment
- 23rd&24th
- actually everything is quite fine
- jetlagged
- then and now
- compensation
- more
- blue’s, green’s, campers and so on
- past few days
- the maze
- sydney (through the eyes of a zombie)
- fattas mig
- fly fly little fly
- the weekend
- whatsthechicken
- mango
- i♥it
- sicky
- here comes…
- all of a sudden
- keep the lid on and the pieces together
-
▼
September
(22)
blogs i enjoy to read and watch
- 365 days of breakfast
- Frkn L Lever Livet
- andra sidan gränsen
- annasyster
- anne
- appelsiinejahunajaa
- appelsiinipuunalla
- ariane
- bamarik
- barbarabee
- bettyblogt
- birdie
- brittain
- cabinporn
- davejohann
- demie
- elianne
- en aning om yoga
- enigheid
- et lille oejeblik
- fröken blund slår dank
- garnapa
- happenings
- heartboxstudio
- jasmin
- journal de jours
- julia
- julias vardag
- kom ketchup
- lamedi
- lycke
- maandagdaandag
- magdalena
- make mine mid-century
- martita
- merel
- miss upseydaisy
- monica
- nathalie et cetera
- pascale
- patrice a
- rachel
- random places familiar faces
- sanghamitra
- sarah
- seraphina theresa
- textilspanieln
- the blue hour
- the year in food
10 comments:
Oj,sånt har aldrig hänt mig.Ägget måste ha varit jätte organisk.du blev säkert litet shockad..det skulle jag också ha blivit..
åh hu så hemskt... jag förstår din chock!!
åh hjälp. men vad jag gillar dina blogg! wow.
shit... jag hade dött! kommer du att klara av att knäcka ägg i framtiden? ta hand om dig. kram
yaelian, ja rakt från vår bakgård. dom lyckas på senaste tiden inte ruva klart äggen.
fru a, ja, han spretade liksom med klorna.. :(
ina, tack, vad glad jag blir!
evelina, jag knäckte ett precis efter och same story. nu får det vänta ett tag! kram
jag börjar också nästan gråta, jag har ju ett sånt litet i magen själv, såg lillkillen igår på ultraljud, det är fantastiskt. Stackare, jag blir också lite avskräckt från att äta ägg, annars brukar jag tänka att om någon skulle vilja äta min obefruktade ägg så skulle det vara helt ok med mig. Stor kram!
iu. that´s not so nice surprise. but there IS a little meant-to-be-a-chicken in every egg. this i also just sometimes forget..
Fy så hemskt. Jag äter ju inte döda djur men ser ägg som en bra proteinkälla. Hm.
Trauma.
jenny, haha, du är rolig du! det där med att äta ditt obefruktade ägg...KILLEN??? vet du redan? så din intuition hade rätt?
Kram
outi, true. so right indeed.
maybe a good reminder.
miss ud, inte jag heller, och ett tag var jag tom vegan. men nuförtiden äter jag ägg.
elisabeth, kan man gott säga. fast ett vackert sådant, säger morbida sara.
Post a Comment